Vi traffades liksom pa chans
pa nat satt ramla vi in i varann
och tank att nagot jag alltid trott
skulle vara sa svart va sa latt

vi traffades liksom pa chans
tva katter i skydd ifran regnet nanstans
och aldrig har karlek drabbat mig sa
och jag vet
jag ar hopplost svar ibland

men aldrig aldrig att jag
tanker lata nagot ont
handa dig jag haller dig hart
tatt intill mig genom regn och blast
och alltid alltid att jag
kommer vaka over dig
genom morkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
sa du behover aldrig mer vara radd

ingen ser och ingen vet
hur du lyser och hur du fangar
upp min skugga nar jag ar svag
och hur jag alskar att vakna
upp bland dina blonda lockar

och aldrig aldrig att jag
tanker lata nagot ont
handa dig jag haller dig hart
tatt intill mig genom regn och blast
och alltid alltid att jag
kommer vaka over dig
genom morkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
sa du behover aldrig mer vara radd

och alltid alltid att jag
kommer vaka over dig
genom morkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
sa du behover aldrig mer vara radd